Det sitter i huvudet!

Har snart läst klart boken med ovanstående titel, skriven av Michael Södermalm.

Vilken titel! Och han har ju såklart helt rätt! Hade ingen aning om vem han var, men på nåt vis så har jag snappat upp hans namn och gick in på biblioteket för att låna. Faktiskt en väldigt bra bok, som jag kan rekommendera. Han skriver många tänkvärda saker....vissa saker känns ju som självklara och sitter i ryggraden (ja iaf för mig) medan andra saker märker man att man kanske behöver jobba lite mer med.

Veckan i övrigt så har  jag försökt att ladda och peppa mig själv så mycket jag bara kan inför det nya jobbet, härliga morgonpromenader såklart! varit på utvecklingssamtal med båda mina barn. De fick goda omdömen och når sina mål, och då blir man ju som mamma väldigt glad.

Det som dock bekymrar mig är min äldsta son som tydligen går omkring och är arg, arg mest hela tiden. Mest på pappa!! Detta fick jag veta då de i skolan hade fått en uppgift om att skriva och berätta hur det känns att vara 12 år.

Hjälp! mitt mammahjärta blöder! Undrar så vad som rör sig i huvudet på honom. Skulle så gärna vilja förstå och hjälpa..om jag kan. Men han är som en mussla vill inte riktigt öppna sig. Känns dock lite bra att han valde att JAG skulle få läsa.

Eftersom pappa inte var med på utvecklingssamtalet (vilket är en historia för sig),  så valde jag att ringa upp honom och berätta vad som sagts, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska väcka lite tankar hos honom.

Jag vet att jag är en bra mamma, ger mina barn mycket kärlek, och jag försöker vara så lyhörd som jag bara kan och pratar ofta med båda mina barn om vikten att våga prata, vara ärlig etc etc.  Men ibland kommer känslan över en, känslan av att inte räcka till....den är jobbig!

Massa kärleksfulla kramar!
/Carola