Ett virrvarr av tankar....

Känns ibland som hjärnan kokar över av alla tankar som "lever rövare" därinne.

Tanke nr 1
Har funderat en hel del på det här med mitt bloggande. Är det rentav så att min tid i bloggvärlden är över??

Tanke nr 2
NEJJE!, det vill jag nog inte inners inne.

Och så fortsätter tankeverksamheten...... Men jag har ju inte varit så flitigt med inlägg den sista tiden. Brottas med frågan - för vems skull  skriver jag egentligen?? Måste man uppdatera sin blogg varje dag? Är det ens någon som läser den?

Vet ju såklart att jag skapat bloggen för min egen skull. Att jag skall se det som ett sätt att rensa tankarna.
Men det känns som att "någonting" håller mig tillbaka, vågar eller vill jag kanske inte öppna mig för mycket?? Hur mycket är för mycket?  hur lite är för lite? Ja mycket att tänka på som sagt!  Självklart så är det ju jag, och bara jag, som bestämmer helt och hållet vad jag ska skriva om, och jag tvingar ju ingen att läsa :)


Så en uppdatering för er som inte hört av mig på ett tag och som undrar vad jag pysslar med nuförtiden, så kan jag meddela att jag är arbetssökande.... eller som man snyggt brukar kalla det "in between two jobs". Det är tufft skall jag erkänna för en som aldrig varit arbetslös tidigare, och ibland vill jag bara krypa in under en sten eller nåt. Men eftersom jag är envis som person så tänker jag inte ge mig!

Jag har fått många goda råd och ett utav dem lyder:

Carola...när du känner att du är på väg att fatta ett snabbt beslut....
(Ja jag erkänner!!... jag brukar vara ganska impulsiv :/)

• Säg till vederbörande att du skall fundera på saken
• Ring sedan en klok person och fråga om råd och kanske lite tips
• Därefter lämna besked         

Tycker att ovanstående är ett himla bra och sunt råd, och ska försöka ha det i minnet nästa gång  jag har huvudet under armen..hahaha...

Nä skämt å sido....jag har sedan jag blev uppsagd från jobbet vart lätt förvirrad kan man säga, och jag har väl inte alltid tänkt helt klart och gjort några kanonbra beslut tyvärr.....utan mest handlat i panik! Fast jag har följt min magkänsla och det är jag faktiskt stolt över!

Nu när jag tänker efter så har jag nog tamejtusan blivit lite vuxen tror jag, och kommit fram till att jag inte skall handla i panik nåt mera, utan faktiskt ta mig en rejäl funderare på vad jag vill...vart jag är på väg...och om jag vill just dit. Känns gott!

Jag söker ju arbete så gott som varje dag och har hittat ett par som jag absolut kan tänka mig och har såklart skickat iväg ansökningar högt å lågt. Nu gäller ju bara för arbetsgivarna att förstå att jag är perfekt för tjänsten.....heja heja mig!!

Jag är tacksam över allt jag fått uppleva, tacksam för allt det jag har i mitt liv och för allt jag kommer att få! Tack, tack, tack!

Nu dags att ge sig ut i novembermörkret för att möta kärleken, men vi hörs snart igen!

/Carola